Resa till Lefkas i juni

I juni sätter sig två förväntansfulla skåningar på planet till Lefkas för att njuta av en veckas semester på denna öns omtalade, vackra och storslagna natur.

Vi landar sent på kvällen på den lilla flygplatsen Preveza, det går smidigt att få vårt bagage och det tar inte lång tid innan vi sitter på transferbussen på väg mot vårt Hotel Scorpios i Perigiali, en bit utanför Nidri. Trött och nyfikna checkar vi in. Vi går ut på balkongen och tittar ut i ett oändligt mörker, det är bara lamporna kring poolen som lyser och i fjärran kan vi se den lilla staden Nidris belysning.

Nästkommande morgon möts vi av en vacker skärgårdsutsikt, och blir alldeles hänförda från det gula lilla familjeägda hotellet som ligger på en höjd i Perigiali. Nedanför vår balkong har vi även utsikt över poolen och en del av serveringen från familjens restaurang som visar sig laga himmelsk god Mousakka och Pasta Carbonara.

Perigiali är något av en besvikelse, här finns några hus och en liten Supermarket med tillhörande restaurang men i övrigt är Perigiali en grå genomfart. Vacker är det gamla båtvarvet som på kvällarna ha en storslagen utsikt när solen vilar på de vackra bergen i bakgrunden. Strand finns där inte i Perigiali om man bortser från den två meter djupastrandremsa som ligger rätt ner från hotellet.

Vi inser ganska så snart att vi kommer behöva något transportmedel för att ta oss runt på ön. Efter en stunds promenad till den lilla byn Nidri så hittar vi en cykeluthyrare. Optimistiska som vi är styr vi kossan mot Lefkada som troligen är Lefkas största stad, det är en bra bit att cykla i värmen och när vi kommer hem igen byter vi ut cyklarna mot en moped.

Varken Nidri eller Lefkada tillför oss särskilt mycket. Smaken är som baken men vi upplever Nidri som väldigt turistiskt och ocharmigt, det finns tavernor längs hamnen där utflyktsbåtarna går och stranden är tråkig och smal. Lefkada tillbringar vi inte så mycket tid i, vi kör mest igenom staden mot vår väg till Agios Nikitas.

Agios Nikitas ligger avlägset, en stilla ort med endast en pittoresk huvudgata med serveringen som leder oss enda ner till den lilla bukten. Stranden är väldigt befolkad när vi är där och hälsar på men miljön är som sagt pittoresk.

Vi fortsätter vår tur inåt ön till byn Karia där himmeln öppnar sig och ett stort åskväder drar in. Vi hinner nätt och jämt parkera mopeden och ta skydd i en busskur bland hundra andra spindlar innan vi bestämmer oss för att köra vidare i ösregnet som inte tycks vilja upphöra på ett bra tag. Genomfrusna med regn piskande i huvudet försöker vi hitta en genväg hem till hotellet för en varm dusch, väggarna är nu glashala och jag ber en stilla bön för att vi ska komma hem säkert utan att gör en vurpa i någon snäv kurva. Hem kommer vi, helskinnad och dyngsura.

Vädret som har varit ganska så kyligt under vår vistelse än så länge gör att det är svårt att få upp värmen. På nätterna sover jag med strumpor och en tjock filt men huttrar ändå, och regn oväderna som än är korta dyker upp varenda dag förutom de sista dagarna när värmen anländer.

En annan dag kör vi ner till Vassiliki, vindsurfarnas paradis på ön sägs det och vi förstår snart varför. Längs den långa och bredda stranden blåser det kraftiga vindar, vi fortsätter längre ner mot tavernorna där vi hittar en liten skyddad strandremsa där vi tar ett härligt dopp innan vi kör mot Porto Katsiki.

Våra grannar på hotellet har berättat om Porto Katsiki, om hur det är väl värt mödan att ta sig dit. Vi gör precis som dem hade gjort och beger oss dit på moped trots badbåtarna som finns att tillgå. Färden är lång, vägarna är stundtals livsfarliga med snäva kurvor, stora hål och svindlande utsikter.

Det tar några timmar att köra hit från Perigiali men vilken vy, det är så vackert att vi får hämta upp våra hakor vid fötterna. Från utsikts platsen tar vi många vackra kort innan vi beger oss ner på de många trapporna till stranden. Havet är så blått så det gör ont i ögonen och det blir snabbt djupt. Då stranden ligger i skydd av bergsväggarna märker vi av den extrema värmen ganska så snart, då är det skönt att det finns mat och dryck tillgängligt att köpa vid parkeringen och en enklare toalett att tillgå om nöden kräver.

En annan kväll tar vi oss upp till vattenfallet ovanför Nidri. Här gäller det att inte ha spindelskräck! Vattenfallen är väl i sig ingen större sensation men det känns som en kul avstickare mot strandlivet.

En av de vackraste stränderna som vi kommer till att besöka på Lefkas var Kathisma, som ligger en liten bit ifrån Agios Nikitas. Här är det behagligt med folk, klapperstensstrand och nästintill lika blått vatten som vid Porto Katsiki.

Hälsningar carooooline

Lefkas på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera